Begravning - livets största fest
I Tana Toraja skrämmer inte döden.
Här är begravning livets stora fest - och en blodig historia som kräver starka nerver.
Bufflar, grisar, höns ¿ en efter en leds djuren in på arenan för att offras. Några män skär halsen av en buffel. Det blir en plågsam dödskamp som slutar med att buffeln faller till marken, några få meter från hedersläktaren där vi sitter. Vi serveras buffelkött och ris.
Det är begravning i Tana Toraja på den indonesiska ön Sulawesi. Här är begravningar en stor sak. Det är livets största fest.
Folket i Tana Toraja tillhör en kristen minoritet som bevarat sina förkristna begravningsceremonier. I Tana Toraja tror man på ett slags himmelrike efter döden. För att komma till de dödas rike, Puya, måste den avlidnes själ färdas över många berg och många floder. Djuren offras för att hjälpa den döde på resan. Själen ska rida på djurens ande på väg mot himmelriket. Det är först efter begravningsritualerna som den dödes ande kan påbörja sin resa.
Det sociala trycket på att arrangera storslagna begravningar är hårt. Festligheterna kan bli en dyrbar historia, ibland kostar ceremonin så mycket som en årslön. Vi hör historier om familjer som tvingats skuldsätta sig eller sälja risfält för att ha råd med festligheterna.
När en människa dör i Tana Toraja behålls kroppen i hemmet tills den torra årstiden infinner sig. Det kan handla om månader. Förr användes örter för att bevara kroppen, idag används kemikalier. Anhöriga ger den döde gåvor och mat. Att avlägga visit hos den döde är en hedersbetygelse, att bli inbjuden en ära. I väntan på begravningsårstiden, ibland skämtsamt kallad partysäsongen, förbereds begravningen.
Det första den dödes familj måste göra är att se ut en plats för begravningen. Vanligtvis blir det ett fält eller en öppen plats där man kan bygga bambupaviljonger för besökare ¿ och för den avlidne. Den döde placeras i ett bambutorn med utsikt över hela festplatsen för att på så sätt närvara och övervaka ritualerna.
När det är dags för begravningsceremonin kommer massor av människor, ibland hundratals, för att visa respekt för den döde. Besökarna har med sig gåvor ¿ mat, cigaretter eller djur som ska offras. Allra finast är det att komma med en buffel. Ju högre samhällsklass den döde tillhört, desto fler bufflar offras. Det kan handla om allt från en buffel för de sämst beställda till 20, 30 eller 40 bufflar ju högre upp på den sociala rangskalan man kommer.
Gäster blir inbjudna att sitta på läktarna och blir bjudna på mat. Att neka är ofint. Maten tillreds ofta i bamburör som läggs på öppen eld, en delikat torjaspecialitet.
Begravningsceremonin kan hålla på i dagar. Samma princip gäller här: Ju längre fest, desto viktigare person.
Efter festligheterna begravs den döde i grottor i Bergen . Även efter döden är det den sociala rangskalan i allra högsta grad närvarande. Den avgör var den döde läggs. De välsituerade får särskilt uthuggna gravkammare med dockor, så kallade tau taus placerade utanför. Dockorna är dock ett ganska nytt påfund, förmodligen från slutet av 1800-talet. Tidigare hade dockorna enbart samma kön som den avlidne, men nu försöker man också få dockorna att likna den döde. Även träslaget i dockorna signalerar klasstillhörighet. Ju rikare, desto finare träslag.
Begravningarna i Tana Toraja drar till sig turister. Och turister är ofta välkomna. Blir du bjuden är det en ära. Tackar du ju bör du ta med presenter, till exempel cigaretter.
Läget i Indonesien
Den politiska situationen i Indonesien är instabil. De senaste åren har oroligheterna och våldsamheterna varit många, även på Sulawesi. I centrala Sulawesi har det varit sammandrabbningar mellan kristna och muslimer, främst i området kring Poso.
Ska du åka till Indonesien bör du noga undersöka rådande situation. Svenska ambassaden uppdaterar sin webbplats när något händer. Adress:www.swedemb-jakarta.com.
Du kan också kika på brittiska utrikesdepartementets webbplats: www.fco.gov.uk
|
| |
| Författare:
Annika Hällqvist
|
